Glömde
Det värsta av allt glömde jag säga, är att jag inte får någon hjälp med samtalsstöd NÅGONSTANS. Jag får migrän av att bara tänka på det. Jag har bett om psykolog/kurator/blablabla sen februari. Remisser har skickats till vuxenhabiliteringen (jag får inte ha samtalsstöd på psyk för att aspergerdiagnos hör inte dit tydligen, ja ni hör ju vansinnet i det hela) men inte kommit fram. Satans helvetesläkare på vuxenpsyk i Sandviken, åt helvete med er. Verkligen: ÅT HELVETE MED ER. I augusti kom en remiss fram i alla fall. Och jag kommer få vänta till vår, om inte längre som psykologen himself skrev i ett mail till mig.
Så det jag har att välja på är psykakuten eller gå privat vilket kostar 1200 för 50 minuters samtal med en psykolog och det har jag knappast ekonomi för. Psykakuten känns faktiskt aktuell för mig just nu, skulle behöva en inläggning om jag ska vara brutalt ärlig men jag kan inte för jag har en hund att ta hand om och jag har en sambo som jobbar som en iller. Och till samtalsakuten genom svenska kyrkan har jag redan gått till de 5 gångerna som man är beviljad att gå. Det gjorde jag redan i våras. Och vårdcentralen har remisstopp hos psykologerna.
Nä jag får psykbryt på det här.
Bit ihop nu Magnusson. Klarar du av att lyfta Mathilda 26 år och Elma 3 år på dina axlar, stå i jägarvilan 4.22 minuter utan stöd mot ryggen, hänga i ett ben på en stång och tatuera låret så klarar du väl förfan av det här också men det är tufft. Och ensamt.
Framförallt ensamt.
KÄMPA! Som min kusin i kartOng skulle sagt, med salta pinnar som tilltugg. Ursäkta interngrejer.