Ljud från element

 
 
Kan inte riktigt hitta orden då ett satans element jävlas med mig alldeles bredvid. Låter som att någon har dragit femhundra vattenledningar i väggarna och sedan satt full sula på kranarna, ungefär. 
 
Jag vill i alla fall säga TACK till alla er som har skrivit till mig angående inlägget "att förändras". Ni är så fina. 
 
Höjde elvansen idag förresten, tog 30 mg vid 09 imorse och 30 mg till vid 14 och det kändes bra! Inga oroligheter eller krashlandningar. Det har känts bra hela dagen så jag tänker göra samma sak imorgon igen fast då kommer jag nog ta andra dosen vid 12 istället, det blev lite sent idag..
Har dock inte riktigt fattat hur länge elvanse verkar? På fass står det att genom någon "studie" så har man kommit fram till att elvansen verkar till uppåt 14 timmar för en vuxen person, men när jag har googlat runt så verkar det vara olika från person till person? Jag fattar faktiskt inte. Och jag brukar oftast fatta det mesta när det kommer till mediciner. Så i det här fallet känner jag mig lite underlägsen. Ni som kan mer om elvanse får gärna skriva några rader angående verkningstiden.
 
Har klappat två fina alpackor i helgen också. Rätt otippat men uppskattad händelse.
 
 
Hörs, häj.
 
 

Kräkpass



Övningen på de översta två bilderna provade jag för första gången idag och jag tar gärna emot tips ang teknik och så, om någon där ute skulle sitta inne på något bra. 

Det har varit mycket tårar den här veckan. I duschen, i telefonen med mamma, hos receptionisten på psyk, hos min cs-sköterska, i bilen och sist men inte minst var jag påväg att börja lipa när jag körde ett pass med min PT igår på gymmet. Fan vad jag mådde dåligt. Men jag bet ihop, underläppen började skaka och mungiporna drogs ner, ni vet såntdär barnsligt förspel till totalt grinkalas. Men jag nöp mig med naglarna i fingrarna och tänkte att jag kan ju för fan inte bryta ihop på gymmet. Hellre dör jag. 
 
Jag höjde ju dosen på Elvansen igår och jag vet inte om det har med det att göra men jag mådde så jävla dåligt på passet med PT, höll verkligen på att kräkas. Hela jävla halsen förberedde sig på en kaskadspya men jag lyckades andas bort det efter många om och men. Vi körde 20 reps / 3 set i övningarna, dvs mycket mjölksyra mina vänner. Fokus låg på ben igår. Idag känns det som att jag har två betongklumpar till ben och jag undrar hur det ska gå på söndag. Jag har nämnligen bokat in mig på ett prova på pass till xtremefit, han som har grundat det kommer till Gävle och håller i det hela. Det vill jag inte missa. Det kommer bli ett riktigt kräkpass. Hoppas jag överlever. Såhär trevlig ser han ut ;)
 

Fyfan vad jag ska slita från och med den 21:a april. Jag ska fan fixa det här. Och min PT som kommer hålla i det hela sa att det kommer bli riiktigt riktigt tufft, troligtvis kommer det bli kollektiv bestraffningar också. Känner sån extrem hatkärlek. Har alltid varit helt besatt av allt som har med militärträning att göra. Älskar hela konceptet. 
 

ensamt

I en hiss påväg upp till psyk i torsdags. 
 
Idag stod jag i samma jävla hiss, arg och med gråten i halsen. Blir så stressad, besviken och ledsen när saker inte blir som det var tänkt från början. Igår skulle min cs-sköterska (som jag tycker mycket om) ha sms:at mig och berättat vad dom kom fram till på gårdagens konferens (bla höjning av elvanse och en massa annat) men ingen hörde av sig till mig. Jag ringde henne idag men fick inget svar och telefonkön till rådgivningen vad fylld så jag satte mig i bilen och åkte dit. Blev så less när receptionisten läste i mina journaler och sa att läkaren hade beslutat att jag inte skulle höja Elvansen. Sjukt jävla konstigt beslut eftersom han för 2 veckor sedan språkade för att jag känner bäst själv hur många jag behöver ta. Så jag började lipa. Sa att jag ville prata med min cs-sköterska. Självklart satt hon i möte men jag satte mig och väntade i korridoren och bara någon minut senare kom hon. Hon såg att jag inte mådde bra så vi gick in till hennes rum och såfort jag kom in började jag stortjuta igen. Är så trött på att hela tiden hålla koll på allt själv, det äter upp mig! Måste hela tiden ligga i för att det ska hända något. 
Hur som helst så tyckte hon också att det var ett konstigt beslut från läkaren och sedan gick hon iväg och ringde en annan läkare som tyckte att jag skulle höja dosen imorgon. Alla dessa läkare hit och dit. Tänk om jag kunde få ha en och samma? Vet inte hur många jag har fått träffa i mitt liv. 
Skönt att få höja dosen i alla fall och se hur ev skillnaden blir. 
 
Det är en massa andra saker som har med hela allt det här att göra också som jag inte tänker ta upp här. Ville bara berätta att det finns fler orsaker till mitt mående än det som skrivs här. 
 
Det känns ensamt att bära på allt själv. Även fast jag har nära och kära att prata med så får jag aldrig ur mig allt. Det är alltid något skit som blir kvar och ligger och skrotar. Och jag känner mig ensam och otillräcklig, tråkig och disträ. Orkar inte med så värst mycket. Inte ens dansen idag. 
 
Fyfan så deppigt det blev men så äre.