Xtremefit fystest 2

Jag nervössket säkert 5 gånger igår innan fystestet. Jag var så jävla nervös och taggad på samma gång. Så här kände jag innan jag stack iväg till träningen: 
 

Jag skrev till min kusin alldeles innan och hon hjälpte mig igenom alla tester: 
 


Så tack vare att min finkusin fanns i tankarna med digerdöden och allt möjligt så fick jag dessa underbara resultat. Jag trodde INTE att jag skulle fixa armhävningarna och upphoppen. Men tji fick jag! 
 

Jag stod längst av alla i jägarvilan. Tränaren sa att det kan ha varit rekord i att stå längst i alla grupperna så jag håller tummarna att det var så. 
 
När jag kom hem och visade lappen för Tommi så grät jag. Grät av lycka och stolthet. Jag har aldrig varit såhär stolt över mig själv! Fyfan vad jag och alla underbara tjejer har kämpat under dessa 6 veckor. Vi har haft världens bästa tränare och jag är så jävla impad av allas resultat. 
 
Här kommer lite bilder på hur det har det sett ut på våra träningar: 
 
 


 
En morgon gick jag upp 05.30 och åkte in på 06.30 passet, såhär pigg såg jag ut då: 
 



Och blåmärken har man fått på alla möjliga ställen, höftbenen framför allt:





Gruppbild efter sista passet igår: 
 

Och justdet; jag har varit med i tidningen också: 
 

Och arbetarbladet filmade även under vårt pass, gå gärna in o kika på klipper och läs inslaget här:
 
http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.7113019-tjejerna-gillar-att-ta-order
 
Det var det! Nu har jag bevisat för mig själv att allt går om man bara ligger i och är envis.
 
Kan jag så kan ni! 
 
 

militärträning

Önskar att jag kunde diktera i huvudet vad jag vill skriva i bloggen och då samtidigt skrivs allt automatiskt ned i inlägget. Där snackar vi bekvämlighetens rolls roys, deluxe dessutom. Jag är oftast alltid överjävligt trött när jag verkligen känner för att skriva något, men jag orkar liksom inte sitta och plicka med fingrarna på skärmen. Sa jag att jag kör militärträning 3 gånger i veckan? och jag orkar inte ens röra på nävarna om kvällarna. Skärpning Magnusson!
 
Mycket händer i både kropp och själ. Kroppen utvecklas helt perfekt i och med LCHF och xtremefit. Körde ett polepass igår, har inte kört på några veckor pga fingret osv, men jag kände mig starkare än någonsin i iron-xträningen. Se klipp:
 
 
Och mitt fingerhelvete har gått från detta:
 
 
till detta:
 

Jag har även utvecklats i min needlestretch: 
 

Idag är jag så sjukt öm i kroppen efter gårdagens hoop/silk/pole och vet inte hur jag ska flxa kvällens bootcamp. Ikväll har vi vårt näst sista pass, imorgon körs det sista med fystesterna. Jag är så jävla nervös och taggad samtidigt. Armhävningarna vet jag ärligt talat inte om jag kommer fixa, jag klarade ju 27 st på tå på det första passet, men nu när jag inte har kunnat köra armar under några veckor pga fingret så vettefan hur resultatet blir imorgon. Men jag ska göra mitt bästa, och är det så att jag inte bräcker mitt första resultat så är det så, jag har i alla fall en giltig anledning. Men resten SKA jag bannemig fixa. 
 
Jag har anmält mig till en ny omgång av xtremefit girls bootcamp och jag börjar igen redan på måndag och kör på som vanligt 3 ggr i veckan i 6 veckor. Det är ta mig fan världens bästa träning ska ni veta. Jag ÄLSKAR det. 
Träningen trappas verkligen upp från vecka till vecka. Vi började på plan mark och maxade mer och mer, sedan blev det backträning vilket innebar att vi förutom löpningen även gjorde alla övningar i backe (alltså blir armhävningar osv myycket jobbigare i lutning) och nu senaste 4 passen har vi haft en 2 litersflaska med oss fylld med vatten som vi har använt oss av i alla övningar. I plankan hade vi den i svanken, i jägarvilan höll vi den rakt fram, i ryggresningarna höll vi den rakt fram, sit ups höll vi den mot bröstet osv osv osv. Idag återgår vi till plan mark för att vänja oss för morgondagens pass. 
 
ÖNSKA MIG LYCKA TILL!

Hundnamn till hane



Jag och Tommi ska skaffa hund, i sommar, en lagotto. På den översta bilden ser ni mor och far och under är deras valpar. Där någonstans i kullen ligger vårt lilla kommande hundföl. Jag längtar så jag kan dö. Vi ska ha en hane och jag önskar att den längst ut till höger är en hane för den där lilla utbölingen vill jag ha. Kolla in benet liksom. Fantastiskt. 
 
Jag tror att jag kommer må väldigt bra av att ha hund. Om jag inte tränar så sitter jag bara och isolerar mig i lägenheten, maratontittar på serier efter serier och låser mig helt enkelt, oavsett fint väder eller ej. Så detta lilla hundföl kommer ge mig samma drivkraft och ork som katten Kråkan gav mig när jag slutade med drogerna. Jag kommer vara gladare på mornarna, jag kommer gå ut med hunden, den kommer behöva mat och skötsel, jag får en viktig uppgift helt enkelt; att ta hand om hunden. 
 
 
Kråkan räddade mig från återfall. Hon fick mig att komma in i rutiner och hon fick mig att känna mig behövd. Hon fick mig glad och att fokusera på annat än droger. Detsamma blir det för den kommande hunden men på ett annat plan för jag har tagit mig igenom det här med drogerna. Nu behöver jag en hund för att må bra och hunden behöver mig och Tommi för att må bra. 
 
Nu funderar jag och Tommi på hundnamn dag som natt, speciellt jag. 
Jag vill ha något gubbnamn/udda/orginellt. Alltså inget jävla Ludde, Rocky eller Boss. Dör hellre. 
 
Namnen jag har tänkt på är följande:
 
Pål
Ralf
Stig
Rudolf
Spruffs
Hilding 
Tård
Konrad
Boris
Arne
Frans
Billy
Sören
Magnus
 
Snälla bloggläsare, hjälp mig med fula namn! Bre på med det fulaste ni kan. Det ska sticka ut. Gubbnamn!