Träning och framsteg

Jag har varit så otroligt inne i mitt nya liv de senaste 5 dagarna, dvs hundlivet, att jag inte har kunnat koncentrera mig på någonting annat än lilla Läif och allt som hör därtill. 
 
Eller ja, okej, i torsdags var jag faktiskt helt uppslukad av att fixa fystestet på träningen (xtremefit) och slå mina resultat och även mitt rekord i jägarvilan. Som vanligt nervössket jag som en idiot innan och pulsen klappade på utav bara fan, jag åt mat för att jag var tvungen, tuggade som en robot och ingenting kändes gott. Tog mig helt skakig till Gävle och ställde mig tillslut vid det där jäkla trädet där vi alltid börjar löpningen på fystestet och väntade in tränarens "klara, färdiga GÅ!" och sen sprang jag. Fokuserade på att jag inte skulle gå ut för hårt, hellre börjar jag lugnt och bränner på av bara fan på slutet än att köra slut på mig själv i början och stappla i mål. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte på under tiden, jag vet bara att den absolut sista biten så tänkte jag på hur snabbt jag faktiskt kan spurta när det väl gäller så då intalade jag mig själv att göra det även denna gång trots att jag bara ville lägga mig ner och verkligen DÖ! Jag lyckades kapa ner min löptid från förra fystestet med hela 61 sekunder, jag var så jävla nöjd! 
Sen var det bara resten kvar, dvs armhävningar (på tå såklart) situps, ryggresningar, upphopp (som jag var tvugen att skippa pga sträckt höft) plankan och slutligen jägarvilan (som jag hade allra mest prestationsångest över). 
 
Jag hade träningsvärk från passet dagen innan och jag vart även väckt måånga gånger under natten till torsdagen av Läif (som jag gick ut och rastade under natten) så jag hade helt enkelt sovit dåligt och så var det sjukt varmt. Försöker inte skylla mina resultat på detta för jag slog alla mina resultat även om det inte var med så många antal. 
 
Jägarvilan var ju mitt rekord från förra omgången över Gävles xtremefitgrupper på tiden 03.19 så jag kände att jag var sjukt tvungen att slå det. De andra deltagarna gav upp någonstans vid 2 minuter och jag tänkte att helvete, det här går inte. Jag skakade på huvudet, tänkte "nej! Omöjligt!" Men så började resten av gruppen och tränaren att peppa mig och skrika att jag fan fixar det här och "du är så jävla grym Sophie!!" Så jag satt, och satt... Och satt... När jag höll på att ge upp kom finkusin in i min hjärna. Som förra gången jag körde jägarvilan. Tänkte att hon kommer dö i digerdöden (interngrej) om jag inte fixar detta. När tränaren skrek "nu är du inne på 4 minuter Sophie nu har du bara 19 sekunder kvar för att komma en minut över ditt förra rekord!" Så gick det tre sekunder till sen klappade jag ihop på backen. Jag landade på 04.03 och rekordet förblir MITT! 
 
Här har ni resten av mina resultat. 
 
 
Allt går om man vill. Så är det bara! Var envis och fundera på varför du gör det du gör, då går det lättare. Jag har fått så mycket igenkänning genom serien Svett och etikett som finns på svtplay med den underbara killen Kalle Wahlström. Hans träningstips är 1: skryt med dina resultat. 2: Skaffa träningskompisar. Och det är exakt det som funkar för mig. Jag tycker precis som Kalle att "det är mysigt att få höra att jag är bra på något" och under det mest köttiga passet kan man tänka att man ska berätta för någon efteråt hur duktig man har varit. 
 
Och igår tog Tommi dessa bilder på mig, ni skulle se min lyckospark när jag fick se bilderna. Nu syns mina muskler även när jag står och inte bara när jag ligger ner och spänner mig på rygg. Jag har väntat så otroligt länge på detta!! 
 

Såhär såg det ut när gruppen innan oss körde ryggresningar på fystestet: 
 


På måndag kör jag igång med en ny uppstart av xtremefit, denna gång i Sandviken. Jag rekommenderar ALLA att börja. Det är så otroligt spännande och kul att se hur mycket man kan göra med sin kropp. Under dessa 6 veckor har jag även gått ner 3 kilo och väger nu 61 kilo och med mycket mer synliga muskler. 
 

Fan, när jag började skriva tänkte jag att detta skulle bli ett inlägg om Läif men det får bli ett nytt om honom helt enkelt:)