sophiemagnus

Precis på klockslaget.. Ja jag har suttit och väntat in minutrarna för att kunna skriva ett inlägg under detta datum; den 5:e februari. Det är alltid skönt när den här dagen kommer. Det känns och är lite som min födelsedag. För 6 år sedan idag bestämde jag mig för att sluta knarka. Det här är alltså min årsdag som drogfri och jag känner mig stolt och glad över hur jävla mycket jag har utvecklats och hur långt jag har kommit med mig själv sen den där dagen 2008. Jag var en heeelt annan person då, eller, helt ska jag inte säga men jag var så trasig, arg, ledsen, osäker, förvirrad.. Fyfan det har verkligen inte varit 6 lätta år. 

 

Jag hittade tryggheten i drogerna, visste inte hur jag skulle hantera mina riktiga känslor så jag bedövade mig själv som så många andra. Jag var blandmissbrukare, tog allt jag kom över men det jag fastnade för som mest var subutex. I samband med att jag blev drogfri kunde även min utredning för ADHD/ADD påbörjas. Först var jag tvungen att lämna urinprov i 3 månader, sedan kördes det hela igång. Jag fick diagnosen ADD (2008) och sattes in på concerta direkt. Vilket jag fortfarande äter idag. Sommaren 2010 gjorde jag en ny utredning, denna gång för Asperger. Dom var inne på Asperger redan 2008 men alla i teamet som jobbade med utredningen var inte överrens om det så det blev aldrig något fastställt då. Mycket riktigt hade jag även Asperger.

Och nu tänker jag, vad synd det var att jag fick diagnoserna så sent i livet. Tänk om jag skulle få reda på det tidigare, innan jag börjat skolan. Jag skulle fått mer hjälp, kanske hade jag aldrig börjat knarka. 

 

Jag ångrar inte att jag missbrukade, nu kommer det en klyscha men jag skulle aldrig vara den jag är idag om jag inte hade gått igenom allt detta. 

 

Nu ska jag se på filmen prisoners, har varit och gymmat ikväll så jag är trött i både armar, ben, mage och rygg. Funderar på det här med att utbilda mig till personlig tränare. Det tåls att tänkas på.

 

Godnatt!