ensamt
I en hiss påväg upp till psyk i torsdags. Idag stod jag i samma jävla hiss, arg och med gråten i halsen. Blir så stressad, besviken och ledsen när saker inte blir som det var tänkt från början. Igår skulle min cs-sköterska (som jag tycker mycket om) ha sms:at mig och berättat vad dom kom fram till på gårdagens konferens (bla höjning av elvanse och en massa annat) men ingen hörde av sig till mig. Jag ringde henne idag men fick inget svar och telefonkön till rådgivningen vad fylld så jag satte mig i bilen och åkte dit. Blev så less när receptionisten läste i mina journaler och sa att läkaren hade beslutat att jag inte skulle höja Elvansen. Sjukt jävla konstigt beslut eftersom han för 2 veckor sedan språkade för att jag känner bäst själv hur många jag behöver ta. Så jag började lipa. Sa att jag ville prata med min cs-sköterska. Självklart satt hon i möte men jag satte mig och väntade i korridoren och bara någon minut senare kom hon. Hon såg att jag inte mådde bra så vi gick in till hennes rum och såfort jag kom in började jag stortjuta igen. Är så trött på att hela tiden hålla koll på allt själv, det äter upp mig! Måste hela tiden ligga i för att det ska hända något.
Hur som helst så tyckte hon också att det var ett konstigt beslut från läkaren och sedan gick hon iväg och ringde en annan läkare som tyckte att jag skulle höja dosen imorgon. Alla dessa läkare hit och dit. Tänk om jag kunde få ha en och samma? Vet inte hur många jag har fått träffa i mitt liv.
Skönt att få höja dosen i alla fall och se hur ev skillnaden blir.
Det är en massa andra saker som har med hela allt det här att göra också som jag inte tänker ta upp här. Ville bara berätta att det finns fler orsaker till mitt mående än det som skrivs här.
Det känns ensamt att bära på allt själv. Även fast jag har nära och kära att prata med så får jag aldrig ur mig allt. Det är alltid något skit som blir kvar och ligger och skrotar. Och jag känner mig ensam och otillräcklig, tråkig och disträ. Orkar inte med så värst mycket. Inte ens dansen idag.
Fyfan så deppigt det blev men så äre.
Jag håller med dig att man måste vara frisk för att vara sjuk, ja måste också ligga på för att få rätt hjälp och jag träffar också olika läkare som ger olika svar och sådär=( Skitjobbigt!
Jag är under utredning och det ska bli skönt att få diagnos så man vet vad för hjälp man ska be om. För nu får jag mest testa massa olika mediciner =/ Men tror jag har en som funkar men vet inte alls om den kommer funka när jag väl ska börja jobba igen=/
Jag följer dig och hoppas allt ska gå bra för dig!
Mvh Sara