sophiemagnus

 

Oj så mycket vi pratade om idag, jag och mitt samtalsstöd. Det var helt klart det mest givande samtalet hittils. Nu har jag blivit mer bekväm i att sitta mittemot honom och berätta vad som försigår i mitt huvud, och han är så jäkla bra! 

 

Idag pratade vi mycket om hur jag fungerar i oväntade situationer. Att jag får total panik när det är fullt på en parkering, men att jag i andra, mer allvarliga situationer blir lugn och fokuserad. Som när mormor svimmade på planet på väg hem från spanien. Vi trodde att hon dog, alla flippade ur men jag bara satt där lugnt och fokuserade på allt som hände och om jag behövde göra någonting. Märkligt egentligen hur samma typ av situationer kan göra att man reagerar så fruktansvärt olika.
Min samtalskontakt sa att jag skulle vara en duktig militär, att han aldrig skulle vilja möta mig i en strid för att jag antagligen skulle vara så lugn och sansad och veta exakt vad jag skulle göra. Jag vet inte om det är så som han säger men det var intressant att prata om det. 

Anledningen till att vi från början kom in på detta var först och främst för att vi pratade om min panik inför parkeringar och att åka bil på främmande ställen, sedan berättade jag om bootcampet i måndags. Han funderade hur mina tankar gick när jag gjorde fystesterna och stod i plankan, vad jag tänkte på. Jag berättade att jag la fokuset på lekparken som var framför mig, och jag tänkte att jag var i spelet battlefield, att det var krig och vart jag skulle gömma mig osv. Sedan var samtalet igång.