sophiemagnus

Har varit för äcklad för att kunna se mina egna ord men jag tror att jag kan börja formulera mig nu. Jag har varit död sen den 8 dec. Vet ni hur det känns? Att vara levande död? Man är så ensam och instängd, alla säger sig förstå, en underbar mamma finns där men sen är det inte mycket mer än så. 

Jag har precis fått tillbaka mi Elvanse, inte haft den sen psykosen för snart exakt ett år sedan på midsommar ja hela jag är nervös och konstig. 

Jag är ledsen över att jag är så ensam och jag är ledsen över att en brud och pojkjävel som er ska etsa sig fast i min hjärna tydligen förgott? 

Brinn i mitt Lucifers helvete. 

Snap sophiemagnus för er som är lika slut i huvudet som jag